Free SMS

Free SMS

Today

Is the first day of the rest of my new life. Ominstallera -> starta om -> optimera.

"The Policeman" - written later than the previous one

I'm Sven-Olaf, new guy in city district. I always have to take the night shift, which ain't very pleasant. Sure it's quite calm at nights, but when something happens it really does.
I remember one night specially, from all others. It was this last week; I was on the night shift, as usual, playing some snake on my private cell-phone. Not much to do at the moment but to relax, take a phonecall now and then ( telling people "that's normal." and "of course he is upset."). Suddenly I got a strange phonecall, and old lady crying and snivelling. I got that her husband was out with their dog and hadn't come back yet. Obviously they've been out 15 minutes longer than usual, so I just talked her off, saying: He'll probably come back home any minute now.
About two minutes later I got another call - that there were a car filled with youths racing in downtown.
Finally something to do. I got in my car and speeded off at the directions given by the operator. I called for backup and told them about the car and where it was heading. Then I got another call over the radio, the operator told me: "an old man was lying in the streets and there was a dog with him." - The location of the man was close to me. When I got to the scene people was already crowding the street. I made a new call on my radio, but not for backup this time but for an ambulance and someome to take care of the poor pet dog.
-fin

A paper I wrote at 2nd or 3rd year of English studies

The man was lying face down in a pile of dirty-red thick blood, the dog was at his side still stuck in the leash to his owner.
I had to hold people back, tell them to go inside again and there was not much to see here. When I finally got rid of them I got a little more space to investigate.
His wallet was gone, probably stolen by whoever did this or someone sick enough to steal from dead people, dead I say because he doesn't have any pulse at all. I found a busscard, from there I got his name and address. By then I remeber the old lady, who were very sad and upset, that phoned me earlier. This seems like a nice coincidence: first her call, then some speedy youths and now this. What a night I tell ya, I need a coffee and a break.

Dröm (2) 2007-07-10

Jag befinner mig i en lägenhet som är min, inte en avspegling av min lägenhet i vaken-verkligheten. Tydligen har jag tillåtit att ett par får söka husrum, samt att två som står mig nära är där (jag vet inte vilka eller vem för aldrig ser jag deras kropp eller ansikte tydligt).
Än är det inte klart för mig, men jag vet att fönstrena måste vara täckta och man får under inga omständigheter gå ut på balkongen. Jag påpekar det för alla som tänkt stanna där/här, och det verkar till en början som dom tycker jag är underlig i och med den utsagan. "Så länge de låter bli just de premisserna blir jag glad." - tänker jag och lägger mig för att sova.
<Nu blandas drömmen med en annan och den drömmen är i form av en serie-stripp jag finner onödig att gå in på>
På morgonen upptäcker paret som fått låna en hörna att de har dålig mottagning och vill röja min blockad av fönstret. Jag protesterar strikt när jag upptäcker det, men misstänker att det är för sent.
På ett lagom avstånd utanför ser jag monstrena samlas, 3 vidunder stora som 10-våningars hus. För de brilljanta folk som öppnade balkongen påpekar jag trion som står en bit bort och har upptäckt vår lukt, för dom vänder sig mot oss just nu. Fort försöker våra klumpiga och egoistiska vänner återställa skyddet för balkong och fönster, men inom mig vet jag att det är för sent.
Fönstret på balkongen krasas sönder och därifrån grundas ett vrål som passar sig bäst innan istiden. Alla vi i lägenheten försöker hålla mot innersta fönstret, vilket visar sig vara förgäves. Medans killen i paret slits i stycken och jag försöker hålla mig ur synfältet från denna utomvärldsliga invaderande hör jag en lågstämmig mullrande röst (jag vet inte om den kommer från monstret eller från mitt huvud):
"Du skulle gjort som i förra drömmen och låtit fönstret vara fördraget, ångrar du nu att du lät dessa två låna husrum?"
Medans den andra i paret ligger och förblöder på golvet och monstret tränger in sitt fula huvud genom fönstret blir jag less på drömmen och tvingarupp ögona. Kl 0710 vaknade jag.

Dröm 2009-07-10

Ett stort centrum/köpcentrum är vad jag befinner mig i. Det är enorma ytor ungefär som stora väntsalar. Jag letar efter någon, jag går snabbare, jag springer. Jag vet inte vem jag letar efter, men den personen är borta...

Stoicism

Det objektivt goda ligger i sinnestillståndet, i vishet och i återhållsamhet.

2009-06-21 Dröm

Jag och några till från platsen där jag jobbar är på väg till något ställe - vi har redan tagit någon öl/cider/vin och skall vidare. Det är jag, tre killar till och två tjejer - varav jag är lite smått förtjust i en av tjejerna (i drömmen, ingen av de här personerna, förutom jag, finns på riktigt). Efter vild diskussion om val av resealternativ väljer vi tillslut tunnelbana.
Sekunden senare står jag på en buss, den är överfull. Bredvid mig, tätt intill, står tjejen jag gillar - hon håller om mig fastän det inte behövs, bussen har inte startat än. Under resans gång står vi och pratar lite, tätt emot varandra känner jag hennes varma bröst mot mig (Mycket viktigt att jag minns det ;- )). Efter ett tag säger jag "Jag tycker om dig, mycket." och hon svarar att hon gillar mig.

Sedan minns jag inte mer av den natten, och det kände jag "dagen efter" i drömmen. Dagen efter sitter vi, allihopa nämnda ovan, och jobbar, när det gått någon timme - innan lunch - ber jag tjejen att vi får talas vid enskilt. Hon går med på det och letar upp ett tomt rum. Samtidigt, när hon gått, sitter en av killarna och säger "haha, fan mannen, du är körd!" varpå jag frågar "Vad menar du?"
-"Jag hörde erat prat igår och sett att du kollat på henne hela tiden idag, det är toffligt."
-"Nej, jag har inte tittat på henne förens jag tog en paus i arbetet och såg upp på henne, hon tittade direkt på mig och då föreslog jag det. Tror du något annat kan du hålla det för dig själv."
Efter det gick jag iväg och letade upp rummet hon valt. Väl i rummet sätter jag mig ned, hon står än. Jag förklarar att jag inte minns mycket av dagen innan och hon skrattar till samtidigt som hon håller med. Jag säger sen "Men jag gillar dig, det menade jag och det har jag gjort länge.", jag tappar andan i väntan på hennes svar, som egentligen inte dröjer mer än 0.5 sekunder. Hon svarar att hon gillar mig, en hel del." Jag säger ".. som kompis?" varpå hon svarar "Nej, mer än kompis."
Till mitt stora förtret vaknar jag sedan.

2009-04 nånting ~ Dröm

Stämningen är mörk. Jag vet att det är "nutid" men kan ändå inte orientera mig. Det är en minst sagt ljussvag eftermiddag eller kväll. Plötsligt börjar jag springa, alla runt mig springer - de flesta åt samma håll. Från vad jag och vi springer vet jag inget om, jag vet bara att det är bråttom.
<minneslucka>
Är framme vid ett hus, inser att det är farsgubbens hus där jag växte upp i större delen av min ungdom. Två bröder är där också; min riktiga bror och halvbror.
Nu vet jag vad som jagar, dödar och äter upp människorna - det är galna små hundar. Dom liknar en blandning av tax och hunden Zero från A Nightmare Before Christmas (Jack Skellingtons hund). Dessa dumma hundar lyckas vi stänga ute från huset. Dock hör jag hur det kraffsar en hel del mot och från taket - hur det kan höras in har jag ingen vettig förklaring till. Jag rusar mot öppna spisen (som faktiskt har en lucka) och håller för luckan medans jag sprutar in tändvätska. När hundfanstyget dimper ned, bland träbitar som legat torra flera måndar för att nu ha dränkts i tändvätska, tänder jag på och ser hunden bli till aska.
<minneslucka>
Av någon anledning jag inte är förmögen att erinras nu så plockar vi ut skelettet av hunden. Plötsligt börjar den sprattla och jag ser hur köttet som från ingenstans återbyggas på hundens, tidigare köttlösa, vita ben. Ilsket gapar jag åt bror att hitta något vi kan begränsa hundens rörelser med. Helst vill jag binda ihop dess ben innan huden åter genereras helt - så snörena hålls på plats av köttet. Scenen nu är att jag står på knä och håller fast den galna hunden som nu är ett skelett till viss del täkt av kött; muskler, senor och lite blod. Bror står brevid och när han sträcker fram ett snöre åt mig att binda hundens käftar ser jag i ögonvrån att halvbror öppnar ytterdörren. "Nej" ropar jag bestämt, men det är för sent. In rusar ett tiotal likartade hundar och drömmen tar slut.

Låt det få ett slut

 

Varför kan man inte stänga av hjärnan ett tag, dämpa ned aktiviteten i vissa områden. Är det inte MIN kropp, borde inte JAG få bestämma över den då.

Känslan att vilja försvinna är mindre avlägsen nu, än någonsin sedan jag började med medicinen. Antar att jag är för kär i livet för att göra något åt det själv, eftersom jag tyst ber om att någon ska komma och ta mitt liv varje dag. Jag känner mig klar, redo och färdig att utforska en annan aspekt av livet - om den nu finns.

Mer och mer förvandlas jag till något mekaniskt, något autonomt system som gör sin uppgift var dag och bara fungerar. Liksom ens skugga tynar bort då man kommer längre ifrån gatulampornas ljuskon, inbillar jag mig att Jag tynar bort för var dag, varje timme, varje sekund - tills jag blott är en skugga, en vålnad snart glömd av världen.

Jag vill se döden som något romantiskt; man kysser livet farväl och träder in i något annat, okänt. Jag blir en del av något större, jag får något gemensamt med alla historiska människor - kanske får jag möta dom där? kanske får jag samtala med antikens filosofer, kanske låter dom mig få den äran i efterlivet.