Skavsår

Ögonen känns torrare än en solig dag i öken. Försöker blinka för att återfukta. Det gör så ont att blinka, det gör så ont att inte blinka. Jag vill inte se men jag måste. Föreställer mig, för er, känslan mot baksidan av ögonloben så som om någon drog med grovkornigt sandpapper eller blåser konstant på dom. Samtidigt känner jag en huvudvärk, som sakta men säkert smyger sig på mig.

Tankar

Ditt hår faller så fint utmed ansiktet, över axlarna och ovan på kläderna. Färgerna glider ihop. Svartare än mörka och snöfria natten. Ansiktet är vad som bryter mörkret. Så ljust, så fint, så mjukt. Det slår igenom mörkret med samma självklarhet som att det "goda" alltid segrar i en alldaglig film. Jag får så svårt att  tänka, mittsynfält kryper tills bara du är där. När du ser på mig börjar du le, ditt leende slår mot mig hårdare än stort rymdskrot mot månens yta. Jag känner hur jag vill sjunka ihop och smältas ned. Lutandes mot min axel och i min famn, går du med mig - din parfym så påtaglig nu, såpass att jag får känslan av att sväva fram. Du håller mig dig så nära, för mig är det underbart. Jag känner hur hela min kropp och själ njuter och växer iom den här kontakten. Aldrig vill jag något annat.
Harmonin bryts då jag vinkar farväl, men ändå finns något kvar.. en förnimmelse av vad som väntar på mig där ute; utanför lägenhetens och min inskränkthets slutna dörrar.

Plötsligt vaknar jag med ett ryck. Var detta en dröm? -Det är väldigt sent, kan inte varit annat. .. Men där är lukten, och förnimmelsen känns så riktig.