2009-06-21 Dröm

Jag och några till från platsen där jag jobbar är på väg till något ställe - vi har redan tagit någon öl/cider/vin och skall vidare. Det är jag, tre killar till och två tjejer - varav jag är lite smått förtjust i en av tjejerna (i drömmen, ingen av de här personerna, förutom jag, finns på riktigt). Efter vild diskussion om val av resealternativ väljer vi tillslut tunnelbana.
Sekunden senare står jag på en buss, den är överfull. Bredvid mig, tätt intill, står tjejen jag gillar - hon håller om mig fastän det inte behövs, bussen har inte startat än. Under resans gång står vi och pratar lite, tätt emot varandra känner jag hennes varma bröst mot mig (Mycket viktigt att jag minns det ;- )). Efter ett tag säger jag "Jag tycker om dig, mycket." och hon svarar att hon gillar mig.

Sedan minns jag inte mer av den natten, och det kände jag "dagen efter" i drömmen. Dagen efter sitter vi, allihopa nämnda ovan, och jobbar, när det gått någon timme - innan lunch - ber jag tjejen att vi får talas vid enskilt. Hon går med på det och letar upp ett tomt rum. Samtidigt, när hon gått, sitter en av killarna och säger "haha, fan mannen, du är körd!" varpå jag frågar "Vad menar du?"
-"Jag hörde erat prat igår och sett att du kollat på henne hela tiden idag, det är toffligt."
-"Nej, jag har inte tittat på henne förens jag tog en paus i arbetet och såg upp på henne, hon tittade direkt på mig och då föreslog jag det. Tror du något annat kan du hålla det för dig själv."
Efter det gick jag iväg och letade upp rummet hon valt. Väl i rummet sätter jag mig ned, hon står än. Jag förklarar att jag inte minns mycket av dagen innan och hon skrattar till samtidigt som hon håller med. Jag säger sen "Men jag gillar dig, det menade jag och det har jag gjort länge.", jag tappar andan i väntan på hennes svar, som egentligen inte dröjer mer än 0.5 sekunder. Hon svarar att hon gillar mig, en hel del." Jag säger ".. som kompis?" varpå hon svarar "Nej, mer än kompis."
Till mitt stora förtret vaknar jag sedan.

2009-04 nånting ~ Dröm

Stämningen är mörk. Jag vet att det är "nutid" men kan ändå inte orientera mig. Det är en minst sagt ljussvag eftermiddag eller kväll. Plötsligt börjar jag springa, alla runt mig springer - de flesta åt samma håll. Från vad jag och vi springer vet jag inget om, jag vet bara att det är bråttom.
<minneslucka>
Är framme vid ett hus, inser att det är farsgubbens hus där jag växte upp i större delen av min ungdom. Två bröder är där också; min riktiga bror och halvbror.
Nu vet jag vad som jagar, dödar och äter upp människorna - det är galna små hundar. Dom liknar en blandning av tax och hunden Zero från A Nightmare Before Christmas (Jack Skellingtons hund). Dessa dumma hundar lyckas vi stänga ute från huset. Dock hör jag hur det kraffsar en hel del mot och från taket - hur det kan höras in har jag ingen vettig förklaring till. Jag rusar mot öppna spisen (som faktiskt har en lucka) och håller för luckan medans jag sprutar in tändvätska. När hundfanstyget dimper ned, bland träbitar som legat torra flera måndar för att nu ha dränkts i tändvätska, tänder jag på och ser hunden bli till aska.
<minneslucka>
Av någon anledning jag inte är förmögen att erinras nu så plockar vi ut skelettet av hunden. Plötsligt börjar den sprattla och jag ser hur köttet som från ingenstans återbyggas på hundens, tidigare köttlösa, vita ben. Ilsket gapar jag åt bror att hitta något vi kan begränsa hundens rörelser med. Helst vill jag binda ihop dess ben innan huden åter genereras helt - så snörena hålls på plats av köttet. Scenen nu är att jag står på knä och håller fast den galna hunden som nu är ett skelett till viss del täkt av kött; muskler, senor och lite blod. Bror står brevid och när han sträcker fram ett snöre åt mig att binda hundens käftar ser jag i ögonvrån att halvbror öppnar ytterdörren. "Nej" ropar jag bestämt, men det är för sent. In rusar ett tiotal likartade hundar och drömmen tar slut.